ungebarn

För första gången i mitt liv är jag riktigt lycklig. Visst, jag sitter hemma och är sjuk och jag kan inte få tjejen jag vill ha. Men det är så mkt annat som är så underbart bra att det där inte spelar någon roll.
Fredrik, Mats och Sebbe är väl största anledningarna till att jag mår så här bra.

Fredrik. - En helt underbar kille. Har aldrig haft en kompis som honom. Det går nästan inte att förklara i ord, men jag ska försöka. Bara det att han berättar saker för mej som betyder väldigt mkt för honom som han egentligen inte vill att nån ska få veta, men han bara måste berätta det för mej för att jag är jag.
Att han har sagt flera gånger till mej att han inte vet vad han ska ta sig till när jag tagit studenten, han kommer inte klara ett år utan mej speciellt inte om jag flyttar. Och man märker att han verkligen menar det! Han har sagt det flera gånger och man hör hur mkt han verkligen menar det han säger.
Visst, jag har väl haft och har andra kompisar som jag betyder mkt för (och alla betyder väldigt mkt för mej med), men det är ingen som säger det och ingen som visar det på samma sätt som Fredrik.
Fredrik är i allmänthet en helt underbar person. Inte bara det att han alltid berättar hur mkt jag betyder för honom, utan också att han alltid finns där om jag behöver prata om något. Vad det än är.
Som sagt, det går inte att förklara i ord. Det jag har sagt nu är löjligt jämfört med vad han egentligen betyder för mej och jämfört med vad jag skulle vilja säga.

Mats. - Det här kommer säkert låta mkt värre än vad det är. Men jag har aldrig mått så bra som när det tog slut med honom. Visst, det va jobbigt i början, men sen mådde jag så bra så. Många i min närhet har märkt det också, att jag mår mkt bättre nu.
Mats och mitt förhållande var bra dom första 2månaderna, sen började jag bli orolig och osäker på allt. Han hade inte mkt tid för mig och sårade mej gång på gång, men feg som jag är sa jag aldrig ifrån.
Ska inte gå mer in på det. Det funkade bara helt enkelt inte och det känns bättre nu när det är slut.

Sebbe. - Aldrig träffat en person som bryr sig så mkt efter man bara har känt den i lite mindre än en månad. Blir mer orolig för att jag inte äter när jag är sjuk än vad någon annan blivit, trotts att de andra vet om att jag har haft ätstörningar 2ggr och han inte hade en aning om det.
En otroligt rolig och snäll person. Är lite småläskig ibland (men vem är inte det? haha). Tror egentligen inte det finns nått dåligt att säga om honom, eller jo, det finns det säkert men inget jag har märkt av hitills. Eller jo, hans fördommar. Fast dom är ändå mest roliga. Han skämtar ju mest om dom, men vissa saker är jag rätt säker på att han egentligen menar.
Han är väldigt lätt att prata med. I vanliga fall brukar det ta iaf en månad innan jag ens vågar börja prata lite mer ordentligt med nytt folk, men jag och Sebbe har redan haft värsta diskutionerna. Diskutioner som jag inte har med många.

Nä, nu ska jag sluta babbla innan det blir allt för sliskigt, haha.

Dagens...
... klädsel: mjukiskläder
... smink: Inget
... frisyr: Uppsatt
... låt: Har bara lyssnat på P4 idag så jag vet inte...haha
... vill ha: Mindre ont i halsen och lunch
... saknad: Syrran
... roligaste: Vet inte
... tråkigaste: För ont i halsen
... kramar: Nope
... pussar: Nope
... TV-program: Ska väl kolla vem som vinner valet.
... köp: Inget
... godis: Halstabletter
... lunch: Ingen än så länge, men det lär väl bli korvstroganoff
... kvällsmat: Får se om det blir nån sån
... träning: Gått upp ur sängen
... läsning: Folks bloggar och boken Bisexuell
... nyttigaste: Nej
... "åh nej!": Halsontet som blir värre
... citat: Åter kommer med det

---

Uuusch vad humöret går upp och ner när man är sjuk. är ju nästan värre än PMS.  Känner mej fett deprimerad nu.
Har iaf fått i mej lite lunch, fått Sofia att tycka jag är gullig? och läst ut min bok.
Men varför ska jag vara glad? Jo, det är ju trevligt att va glad men nu är jag inte det och pallar inte anstränga mej för å bli det heller.
Behöver prata med nån som inte är Mamma eller Pelle men det är ingen inne på msn, eller jo men alla är "inte vid datorn" förutom Christoffer, men han säger inget. Pallar inte ringa nån heller, är för trött för det.

Ska jag till skolan imorrn? Borde ju gå dit men jag är ju sjuk. Känns som man borde gå dit för sen är det ju typ bara eget arbete på projektet efter det. Jag vet inte.
Så kommer Anna hem på Tisdag, då vill man ju va frisk.
Gynekologen på Onsdag, palla gå dit om man är sjuk, men jag har ju redan bokat om tiden en gång.
T-dans både Onsdag och Torsdag. Måååste jag gå på.

Kan inte nån bara komma hit å ge mej en kram?