Trodde aldrig jag skulle säga det här men...
...idag har jag kommit fram till att Daste är en gentleman, haha. Jag har så lätt för att dömma folk väldigt fort och Daste har jag alltid sett som en arogant jävel, men oj va fel jag hade. Snackade med han för första gången på riktigt riktigt förra veckan (eller va det i början av denna?), visst jag har väl snackat med han innan men inte haft en riktigt konversation. Men då kom jag fram till att han va trevlig. Så idag skulle jag passa labbet när han och Christoffer hämtade saker hos honom, men Christoffer skulle hämta grejer från mitt skåp åt mej först. När han ger mej sakerna så släpper han dom innan jag hunnit få tag i dom så jag tappar allt så kommer Daste och sägar "Men va klantig du är, och inte hjälper du henne och plocka upp heller" sen börjar han hjälpa mej att plocka upp det. Trodde jag inte om honom, haha.
TMS-provet gick bättre än förväntat. Peter mobba mej för jag sa det gick dåligt för så fort han sa en fråga så svara jag "men den kunde jag" eller "men den va lätt att chansa på". Hmm...
Min helg är räddad. Idag kan jag skylla på Kemi-arbete och imorrn ska jag henka med Tessan och Karin och köpa kläder till strippen. Söndag vettegudarna, men det löser sig nog.
På vägen hem idag tog jag en jädrans omväg, men inte mej emot. Trodde iofs inte att vi skulle hamna så långt ifrån Statoil, men det gjorde ju bara att jag kom hem ännu senare = mkt bra. Tog lite omvägar resten av vägen hem också och tur det för när jag kom hem så skulle mamma och brorsan precis åka iväg, yaay.
Den långa vägen så fick jag tid och tänka mkt (typ som om jag itne gör det annars). Kommer ihåg när Mats precis hade gjort slut och jag sa till Christoffer att hade inte han gjort det hade jag gjort det men jag hade väntat ett tag...men då visste jag inte varför jag skulle vänta om jag ändå var så säker på att jag ville att det skulle ta slut. Men det tror jag att jag vet nu, och det är också anledningen till att jag känner mej desperat efter en pojkvän/flickvän ibland, jag hade någonstans att rymma, någonstans att ta vägen när jag inte orkade med föräldrarna längre. Det va ju absolut inte anledningen till att jag blev ihop med Mats men kan va anledningen till att jag ville vänta med att göra slut, och det är absolut inte heller anledningen till att jag vill va ihop med B. Och B är jag rätt 100 på att jag inte kommer få ändå, men nu vill jag inte ha nån annan ändå...får stå ut med föräldrarna ändå, hehe.
Glömde ju bort att skriva om hedersuppdraget jag fick idag, haha. Så jag ska fortsätta på min halva novell som detta verkar bli.
Efter jag väntat i labbet så Skulle 2 stegar, verktyg och nedräkningsskyllten bäras till Cafeterian. Först fick jag ta verktygen men sen kom dom fram till att det va bättre om jag bar skyllten tillsammans med Christoffer, att dom vågade sätta mej på det arbetet är fortfarande ett under, tappas den är inte bara skyllten död utan jag också. Affe och Daste försvann rätt fort och Christoffer fick gå baklänges och sa "Du får kolla åt mej ifall det kommer någon bakom mej" då jag svarar "Du är för stor, jag ser inget"...se redan där va det dömt att misslyckas, eller ja, det va det väl redan när Affe sa att jag skulle bära den. Gick kanske 10m till när jag utbrister "Jag håller på och tappa...mina händer bara glider" och Christoffer får lite smått panik och ropar på Daste och Affe, men icke dom va ju alldeles för långt bort för att höra det. Han frågor om vi ska ställa ner den och byta gräpp men jag inser redan när frågan kommer att det är en större fara än om vi bara fortsätter. Går en bit till när min väska börjar ramla av axeln. Vi går lite till och jag gör allt för att väskan ska va kvar medan jag ska ha koll på skyllten och hålla i den med båda händerna. Till slut ramlar den och ska jag fortsätta gå då så kommer jag snubbla över väskan så den måste av. Släpper ena handen och håller på å tappar skyllten men fick tag i den i typ sista sekund kändes det som. lämnar väskan mitt i korridoren för att fortsätta in i Cafeterian. Där tar äntligen Daste över och jag kan hämta väskan och resten av tiden kollar jag bara på. Är ett under att jag klarade det... Men nu sitter den där och jag är stolt över att jag har kunnat bidra med detta...hmm...och självklart! Jag är stolt över mina små pojkar!
Och ännu en sak. Är helt förundrad. Vad har hänt med mina föräldrar? Dom är snälla. Jag trivs att sitta hemma och umgås med dom. Jag hade kul under middagen, jag babbla på mer än vanligt och dom tyckte det va kul och lyssna för en gångs skull. Har inte fått en enda utskällning och jag har fortfarande inte behövd städa toaletten som mamma sa igår att jag skulle göra idag. Mamma satte inte mej på att tvätta och hänge upp tvätten, hon tvätta själv och tvinga pappa att hänge upp den. Vi har allmänt familjetrevligt vilket jag inte vet när vi hade sist. Hade glömt bort hur det kändes men det är riktigt skönt.
Jag vill ha längre hår. Kom fram till idag att jag passar bättre i lockigt hår och det är så mkt lättare att ha också, men...ett stort MEN....jag har för kort hår för det nu, ser bara dumt ut...iaf sist jag provade och så mkt längre har det inte blivit nu.... Ska nog prova ha lockigt imorrn och känna efter. Och så får Tessan och Karin bedömma, haha. Vill inte ha i skolan så "alla" ser ifall det ser allt för dumt ut men vill inte heller bara ha mammas kommentarer för jag vet redan att hon kommer säga "du är så söt i lockigt hår, men du passar i rakt också, det är inte det att jag är emot att du plattar håret men jag tycker mer om det lockigt" oavsett hur hemskt det ser ut.
Dagens...
... klädsel: Jeans och söta gröna t-shirten med puffärmar
... smink: Vanliga
... frisyr: Ganska rakt tills det börja regna, nu har jag skruvlockar
... låt: La Luna
... vill ha: B
... saknad: Pengar
... roligaste: Hänga upp skyllten
... tråkigaste: Sitta i labbet och vänta....fast Kemin blev nästan klar
... pussar: I wish
... sötaste: B
... TV-program: Idol
... köp: Plopp
... godis: Plopp
... lunch: Jadu, bra fråga....skolmat
... kvällsmat: Olika
... träning: T-dans senare, Det SKA bli av idag! Måste träna träna träna
... läsning: Engelska papper
... nyttigaste: Långpromenad hem från skolan
... "åh nej!": Jag gör bort mej jämt
... citat: "Du har IG i att fråga om maten." - Andreas till Linus
TMS-provet gick bättre än förväntat. Peter mobba mej för jag sa det gick dåligt för så fort han sa en fråga så svara jag "men den kunde jag" eller "men den va lätt att chansa på". Hmm...
Min helg är räddad. Idag kan jag skylla på Kemi-arbete och imorrn ska jag henka med Tessan och Karin och köpa kläder till strippen. Söndag vettegudarna, men det löser sig nog.
På vägen hem idag tog jag en jädrans omväg, men inte mej emot. Trodde iofs inte att vi skulle hamna så långt ifrån Statoil, men det gjorde ju bara att jag kom hem ännu senare = mkt bra. Tog lite omvägar resten av vägen hem också och tur det för när jag kom hem så skulle mamma och brorsan precis åka iväg, yaay.
Den långa vägen så fick jag tid och tänka mkt (typ som om jag itne gör det annars). Kommer ihåg när Mats precis hade gjort slut och jag sa till Christoffer att hade inte han gjort det hade jag gjort det men jag hade väntat ett tag...men då visste jag inte varför jag skulle vänta om jag ändå var så säker på att jag ville att det skulle ta slut. Men det tror jag att jag vet nu, och det är också anledningen till att jag känner mej desperat efter en pojkvän/flickvän ibland, jag hade någonstans att rymma, någonstans att ta vägen när jag inte orkade med föräldrarna längre. Det va ju absolut inte anledningen till att jag blev ihop med Mats men kan va anledningen till att jag ville vänta med att göra slut, och det är absolut inte heller anledningen till att jag vill va ihop med B. Och B är jag rätt 100 på att jag inte kommer få ändå, men nu vill jag inte ha nån annan ändå...får stå ut med föräldrarna ändå, hehe.
Glömde ju bort att skriva om hedersuppdraget jag fick idag, haha. Så jag ska fortsätta på min halva novell som detta verkar bli.
Efter jag väntat i labbet så Skulle 2 stegar, verktyg och nedräkningsskyllten bäras till Cafeterian. Först fick jag ta verktygen men sen kom dom fram till att det va bättre om jag bar skyllten tillsammans med Christoffer, att dom vågade sätta mej på det arbetet är fortfarande ett under, tappas den är inte bara skyllten död utan jag också. Affe och Daste försvann rätt fort och Christoffer fick gå baklänges och sa "Du får kolla åt mej ifall det kommer någon bakom mej" då jag svarar "Du är för stor, jag ser inget"...se redan där va det dömt att misslyckas, eller ja, det va det väl redan när Affe sa att jag skulle bära den. Gick kanske 10m till när jag utbrister "Jag håller på och tappa...mina händer bara glider" och Christoffer får lite smått panik och ropar på Daste och Affe, men icke dom va ju alldeles för långt bort för att höra det. Han frågor om vi ska ställa ner den och byta gräpp men jag inser redan när frågan kommer att det är en större fara än om vi bara fortsätter. Går en bit till när min väska börjar ramla av axeln. Vi går lite till och jag gör allt för att väskan ska va kvar medan jag ska ha koll på skyllten och hålla i den med båda händerna. Till slut ramlar den och ska jag fortsätta gå då så kommer jag snubbla över väskan så den måste av. Släpper ena handen och håller på å tappar skyllten men fick tag i den i typ sista sekund kändes det som. lämnar väskan mitt i korridoren för att fortsätta in i Cafeterian. Där tar äntligen Daste över och jag kan hämta väskan och resten av tiden kollar jag bara på. Är ett under att jag klarade det... Men nu sitter den där och jag är stolt över att jag har kunnat bidra med detta...hmm...och självklart! Jag är stolt över mina små pojkar!
Och ännu en sak. Är helt förundrad. Vad har hänt med mina föräldrar? Dom är snälla. Jag trivs att sitta hemma och umgås med dom. Jag hade kul under middagen, jag babbla på mer än vanligt och dom tyckte det va kul och lyssna för en gångs skull. Har inte fått en enda utskällning och jag har fortfarande inte behövd städa toaletten som mamma sa igår att jag skulle göra idag. Mamma satte inte mej på att tvätta och hänge upp tvätten, hon tvätta själv och tvinga pappa att hänge upp den. Vi har allmänt familjetrevligt vilket jag inte vet när vi hade sist. Hade glömt bort hur det kändes men det är riktigt skönt.
Jag vill ha längre hår. Kom fram till idag att jag passar bättre i lockigt hår och det är så mkt lättare att ha också, men...ett stort MEN....jag har för kort hår för det nu, ser bara dumt ut...iaf sist jag provade och så mkt längre har det inte blivit nu.... Ska nog prova ha lockigt imorrn och känna efter. Och så får Tessan och Karin bedömma, haha. Vill inte ha i skolan så "alla" ser ifall det ser allt för dumt ut men vill inte heller bara ha mammas kommentarer för jag vet redan att hon kommer säga "du är så söt i lockigt hår, men du passar i rakt också, det är inte det att jag är emot att du plattar håret men jag tycker mer om det lockigt" oavsett hur hemskt det ser ut.
Dagens...
... klädsel: Jeans och söta gröna t-shirten med puffärmar
... smink: Vanliga
... frisyr: Ganska rakt tills det börja regna, nu har jag skruvlockar
... låt: La Luna
... vill ha: B
... saknad: Pengar
... roligaste: Hänga upp skyllten
... tråkigaste: Sitta i labbet och vänta....fast Kemin blev nästan klar
... väder: Duggregn
... humör: Kär
... kramar: Fredrik, Agnes och Linnea... pussar: I wish
... sötaste: B
... TV-program: Idol
... köp: Plopp
... godis: Plopp
... lunch: Jadu, bra fråga....skolmat
... kvällsmat: Olika
... träning: T-dans senare, Det SKA bli av idag! Måste träna träna träna
... läsning: Engelska papper
... nyttigaste: Långpromenad hem från skolan
... "åh nej!": Jag gör bort mej jämt
... citat: "Du har IG i att fråga om maten." - Andreas till Linus
Kommentarer
Trackback