ungebarn

Har känts så skönt på sistone att mamma och pappa inte har orkat bry sig om mej = mindre bråk. De har haft fullt upp med bror min. Asskönt.
Men nu känner jag mej så jävla dum, visst jag har fattat att han inte jobbar i skolan och att han inte orkar va där och ringer mamma och säger att han inte har gjort det han skulle. Men jag trodde inte det va riktigt så som det va... De hade satt upp mål, att nu i helgen skulle dom på badhus och bada för det älskar Pelle, på ett villkor: att han sköter sig i skolan. Idag ringde han till mamma och sa "Det blir inget bad i helgen". Mamma svarade nått om att då får han väl börja sköta sig nu så kanske det blir bad nästa helg istället, så svarade han med liten och orolig/rädd röst "Jag tror inte det kommer bli nå mer bad för mej". Då kan det inte va bra nånstans. Han vill verkligen att allt ska bli bättre och bada är nått han älskar så otroligt mkt och ändå känner han att det går inte, ingenting funkar. Och det här har jag varit glad för? Att jag slipper bli utskälld för att jag inte har tvättat kläder... Jag blir gärna utskälld 10ggr om dan för småsaker som det bara allt löser sig med Pelle.
Imorrn ska jag följa med Pelle till skolan. Ska va där till typ 10 sen måste jag åka till skolan. Hoppas allt funkar som det ska..