Ons 13 dec
Allt känns fel just nu. Okej, varken mamma eller pappa verkar bry sig särskilt mkt över allt som har hänt med aftonbladet och skit. Men enda känns det som man måste va jättediskret med allt som har med det å göra. Vågar inte ens gråta så dom ser det för jag vet att dom bara skulle bli arga. Ser inte fram emot nt-festen heller nu, eller jo lite men långt ifrån lika mkt som jag gjorde innan. Pallar inte med allt folk som hela tiden ska snacka om det, skämta om det och garva åt det medan jag tycker det är jättejobbigt. Bernt tyckte att jag skulle gå till rektorerna och prata men jag känner inte riktigt för att sitta hos Bexell igen och gråta, första gången räckte. Hade teknik haft den bra kuratorn hade jag förmodligen gått dit, för så dåligt mår jag av det här. Men jag tror vi har den blonda bimbon med fake bröst och fake läppar och henne tänker jag inte utsätta mej för. De flesta som jag hört varit hos henne mår inte bättre efteråt dom känner bara att det är slöseri med tid för det enda hon gör är att försöka byta ämne typ och vad är meningen med att prata ut om man inte får prata om det man vill prata ut om?